Stjärnor och skit!

Tadaaa!

Då var man på plats och nu ska jag börja blogga hade jag tänkt.. Eftersom jag alltid har så mycke funderingar och eftersom jag egentligen älskar att sitta och skriva så borde detta passa mig..

Men bara för det så låser det sig och plötsligt känner jag mig helt tom på ord.
Vilken kväll.. Albin somnade typ nyss, han bara vägrade somna tidigare. Jag lät honom hållas och han fick leka, här kör jag icke med några supermamma-metoder, 5-minuters eller nåt annat.
Runt omkring mig är det väldigt mycke just nu.. vänner som mår dåligt, tänker och som jag inte vet hur jag ska göra för att kunna hjälpa..jag kan nog inte det, tror det är bäst att bara finnas där för dem, och det vet dom att jag gör. JÄMNT. Men åå vilka fina människor det finns <3
Gud vad jag saknar min älskade Jason. Min fina långhåriga schäferpojk. Kommer aldrig mer att hitta en sån klippa som han var... Men hund ska det bli igen ändå, och jag är säker på att jag inte glömmer Jason för det..

Så vad skriver alla om egentligen, alla som bloggar... gör dom det för sin egen skull, eller för att dom vill att alla ska få en inblick i deras vardag...? Jag antar att det är olika, upp till var o en såklart, vissa öppnar sig helt, som en offentlig dagbok, well, that´s not gonna happen here:) Vissa saker mitt i vardagen får man nog behålla för sig själv.. har fått klara bevis på att det kan bli så fel annars;)
Vi får väl se vad det blir, just ikväll kände jag bara att jag ville komma igång, även om innehållet blev snålt...