Upp och ner.

Att man kan vakna på fel sida, det vet jag. Idag var det Albins tur.
Jösses så fel allt blev, hur jag och Felix än försökte så tog Albins trotsiga demoner över och bara var med hela tiden. Han låg i pulka packen, och skrek. Han satt i pulkan och skrek på vägen nerför kullen, han la sig raklång på snowracerna , åkte och skrek. Jag tog många djupa andetag, behöll lugnet....en stund. Men tänka sig att tillslut tar det stopp. Antagligen hörde dagmammorna mig och mina väl valda ord, för dom var inte så långt ifrån. Men jag tror nog att även dom nån gång vart in my shoes. Eller jag hoppas det iaf.
Väl hemma, pannkaksstekning, jag tappar nästan allt jag håller i vissa dagar och givetvis var idag en av dessa dagar. Suck, pust och blä. Då är det en sån där stund som jag bara önskar att nån lämplig barnvakt bara kom in genom dörren och tog över allt och jag plötsligt befann mig på ett spa, i ett varmt bubbelbad, och skön musik.
Well, eftermiddan flöt på , A sov rätt länge sin middagslur, hans krafter hade det nog tagit på kan jag tro, så det var väl behövligt. Sen var det dax för mig att åka till stan och få akupunktur. Lugnt och skönt.
Nu sover dom små trollen, imorrn blir det dagis även för den lille arge A.
Är supertrött just nu så jag tror det får bli sängen snart. ...godnatt//