Som kalvar på grönbete

Det var sådär underbart idag igen. Sol som värmde och snö som smälte.
Barnen och jag högg i och skottade loss deras tramptraktorer och även cyklarna kom fram. Felix som lärde sig cykla utan stödhjul i somras, kom ihåg det på en gång hur han skulle göra. Å jösses va han for runt. Å så Albin. Efter i full fräs på skramlande stödhjul, men lika glad för det var han ju. Var såå härligt och se dom, som dom hade längtat!! Så nu hoppas jag att de fortsätter smälta undan i snabb takt och det får gärna komma lite regn oxå, de gör inget.

Sen kom Lina. Ååå va vi pratade och fikade och åt middag och hade det mysigt!! Lina, ja just du! Det är kanon att bara sitta och lyssna på dina funderingar hihihi!!!

Till helgen ska Felix på teater med sin farmor,de ska se Karlsson på taket. Åå va han väntar. Å han har bestämt att de ska köpa coca cola och popcorn. Det blir spännande.
mamma- hus är billiga nu, köp ett nu då! - va??ööööö...VAR har han nu fått de ifrån de lille trollet!!

Jaha nyss var spöket här. Det skramla till i köket igen!! men nu vet jag ju, så det gör inget. Jag kan bara ropa, mormor jag hör dig,hej hej!








Att få vara så nära..men inte få..att vara så långt ifrån och ändå känna..
Tankar,tankar, hur kan jag veta..? Jag vet ju inte ens när....När är det verkligt, när är det ok..när kan jag stanna..hur ska de veta.
Håll hårt, känn på tankarna, går det att känna de man vet..går det att bara låta bli..Fortsätt och stäng ute allt, bara en stund, bara just nu.Inget kan hända, ingen kan veta, ingen är här. Det är bara verkligheten som knackar på dörren.Inget att bry sig om. Det behövs inte nu , inte här och inte nästa gång.