Oh lord så ont det gjorde igår..fick punkterat några triggerpunkter så mina axlar har inte vart av denna värld idag. Och så dundermensvärk och migrän på det, stackars stackars mig själv. Men nu är det lite bättre iaf.
Stackars er- som har så mycket att göra- mot varandra. Vart tog vänskapen vägen? Hur kunde det gå såhär långt? Jag bara hoppas hoppas hoppas att dom mår bra- oavsett vem dom är hos. Jag vet iaf vad jag ser, men vad hjälper det er. Men när vi sitter och pratar och umgås, då bortser jag från alla era ord hit och dit, jag tycker ju om er för den personen ni är, den personen jag lärde känna, och det var inte en sån här cirkus runt dom då. Mår dom verkligen bra av vad konsekvenserna av allt detta kommer att bli? Förstår dom vad som är på väg att hända? Hör dom vad ni pratar om? Har dom bett om det? Snälla, gör bara det bästa för dom, skit i allt som vart och blivit sagt, svälj all stolthet, den hör inte in i sammanhanget, se bara till att dom mår så bra som dom förtjänar att göra, pajkastningen kan läggas ner..
<3<3<3<3<3<3<3<3
tänk vännen om det gick... vad lyckliga vi hade vart... o vad smidigt allt hade vart! tack för att du finns! älskar dejje! <3 // Lina
SvaraRadera