Döden. Jag är egentligen livrädd för döden. När jag tänker på det alltså, det är ju inte så att jag jämnt går runt och bara tänker så, men när tanken kommer, ja då blir jag skiträdd. För att man inte vet hur, när, ingenting. Ändå är det liksom inget konstigt med det...är ju inget främmande ämne eller nåt man inte möter i jobbet. Det hör ju liksom till.
Å jag kommer aldrig glömma första gången jag såg en död person. Det var ju så tydligt att det bara var ett skal som låg där, att själen hade lämnat både kroppen och rummet..ändå är det otäckt och vackert på samma gång. Tryggt men ändå inte. Nä usch, kanske borde jag skola om mig till nåt helt annat, där jag slipper se att det bara går åt just det hållet. Kanske där det föds liv istället för att lämna liv? Nej, det finns ju inga garantier nånstans, det är väl det som är just livet. ////////
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar